Nu fungerar toaletten på bussen, sa han.
Jag kan ju börja med att säga att jag har då inte något som kan kallas godisförbud. Men däremot har jag gjort av med nästan 2 kilo Marabou-choklad på 2 veckor tack vare Gröna Lund. Det är också en bedrift!
Jaha, veckorna går och går och Stockholm består. Jag har slutat fascineras lika mycket över att jag fixar att ta tunnelbanan på egen hand. Jag har sett mina första kändisar. (den första räknas nog inte enligt er, men Stina; det var Siiimon!, den andra var Myror i Brallan-Ola i egen hög fikande person.) Jag har blivit stammis på Hötorgsloppisen. (om två ggr i rad räknas som stammis, inköp båda gångerna?) Har hunnit med att gå i tre olika kyrkor på gudtjänstsafari. Jag har även upptäckt att Rinkeby och surströmming har sämre rykte än vad de förtjänar!
Och skolan då. Jag trivs. Väldigt bra. Jag som trodde att det inte kunde finnas fler trevliga människor att bli kompis med. Nu har man gått igenom dom där obligatoriska frågorna, förutom namn, ålder och vad har du åstadkommit efter gymnaisiet, även frågor som; Oskarshamn... hm, vart ligger det? Jaha, är det där Gotlandsfärjan går ifrån..? Är ditt hår på riktig och hur kan du vara så sjukt kittlig och varför säjer du Käre Baarn?? Ja, ni vet, dom där vanliga.
Men sen lär man sig ju saker också. I mitt förra inlägg tyckte jag mest att nihilism var ett roligt ord. Nu vet jag bättre. Mer deppig än en nihilist är svårt att bli. Nej men lektionerna är bara så bra. (och svenskan är ett adjektivfattigt språk). Det är nästan så att ett skolbesök på Credo blir obligatoriskt om någon hade tänkt sig att hälsa på!
Igår kom vi (klassen) hem från några riktigt härliga dagar i Transtrand. Typ Sälen. Fjällen utan snö är underskattat måste jag säja. Och nu sitter jag åter igen på färd genom vårt vackra färdenesland. Malghult kallar. (OCH min plikt att göra min röst hörd i kyrkovalet såklart! )
/Amanda♥Swebus på Nyköpings busstation. Datorn på bussen är nördigt med gutt.Och nu funkar tydligen toan,som jag ändå inte tänker besöka.
Jaha, veckorna går och går och Stockholm består. Jag har slutat fascineras lika mycket över att jag fixar att ta tunnelbanan på egen hand. Jag har sett mina första kändisar. (den första räknas nog inte enligt er, men Stina; det var Siiimon!, den andra var Myror i Brallan-Ola i egen hög fikande person.) Jag har blivit stammis på Hötorgsloppisen. (om två ggr i rad räknas som stammis, inköp båda gångerna?) Har hunnit med att gå i tre olika kyrkor på gudtjänstsafari. Jag har även upptäckt att Rinkeby och surströmming har sämre rykte än vad de förtjänar!
Och skolan då. Jag trivs. Väldigt bra. Jag som trodde att det inte kunde finnas fler trevliga människor att bli kompis med. Nu har man gått igenom dom där obligatoriska frågorna, förutom namn, ålder och vad har du åstadkommit efter gymnaisiet, även frågor som; Oskarshamn... hm, vart ligger det? Jaha, är det där Gotlandsfärjan går ifrån..? Är ditt hår på riktig och hur kan du vara så sjukt kittlig och varför säjer du Käre Baarn?? Ja, ni vet, dom där vanliga.
Men sen lär man sig ju saker också. I mitt förra inlägg tyckte jag mest att nihilism var ett roligt ord. Nu vet jag bättre. Mer deppig än en nihilist är svårt att bli. Nej men lektionerna är bara så bra. (och svenskan är ett adjektivfattigt språk). Det är nästan så att ett skolbesök på Credo blir obligatoriskt om någon hade tänkt sig att hälsa på!
Igår kom vi (klassen) hem från några riktigt härliga dagar i Transtrand. Typ Sälen. Fjällen utan snö är underskattat måste jag säja. Och nu sitter jag åter igen på färd genom vårt vackra färdenesland. Malghult kallar. (OCH min plikt att göra min röst hörd i kyrkovalet såklart! )
/Amanda♥Swebus på Nyköpings busstation. Datorn på bussen är nördigt med gutt.Och nu funkar tydligen toan,som jag ändå inte tänker besöka.
Kommentarer
Trackback
